...

Idag var solen framme, ngt som man inte ser ofta nu för tiden.

Det bara regnar och dagarna ser gråa ut, var är snön, den efterlängtad snön...

Snön måste komma för att denna känska av tråkig höst ska försvinna, vem orkar ha kvar denna höst, inte jag i alla fall.

Igår var det ontenta, vad mer kan jag säga, som tur var fick jag G för mitt arbete, men det var inte allas bra tycker jag, snäll thomas får man väl säga. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, det är mycket här inne men jag får inte fram bara, känner mig svag, känner mig som en liten hund som saknar sin mor, jag saknar min familj och värme av mina vänner. Saknar Marcelos leende, marinas goa minner, saknar bråka med min bror andre, och saknar höra Flavios skämt, saknar krama mamma. Saknar mitt liv som ett åring, då man inte behövde tänka, och då det fanns alltid nån som tog hand om mig, och kollade vad jag behövde.

Jag vill inte tänka på allt som måstes tänka, jag orkar inte göra det som ska göras, jag vill gå lägga mig och sova djupt, sova länge och dröma bara de drömmar jag kan drömma.

På fredag åker jag hem, och då får jag träffa hela familjen...dop på lördag och det ser jag fram emot. Och snart är det jul....tråkigt bara att det är så mycket att göra!

Nu lämnar jag det här........