Besviken

Jag känner mig rätt så besviken på mina så kallade "vänner". Det finns ett undantag. men annars är besvikelsen stort på flera...Det kanske är den här besvilkelse som gör mig gråta här i min ensamhet....Tårarna är av glädje att min dröm är nära men varför har jag den här drömmen? varför känner jag den saknad, varför är den så stor? Är det för att jag känner mig ensamt trots allt här i den kalla Sverige?

Jag känner att det är en dag fylld med blandad känslor...upp och ner, det är glädje, nervositet och besvikelse.

Idag skickade jag iaf den viktigaste brevet i mitt liv och hoppas nästa vecka få en lika viktig brev tillbaka.

Vill inte se lets dance, hade heller varit hemm ai KGA idag inte jobbat på söndag och bara legat i soffan hemma hemma. Men nu sitter jag här...Det är kallt men jag tycker att Sverige är underbart när det är snö ute så det gör mig glad och är glad att jag får uppleva det.

That's it!
XXX
Nic